Kadmium

Testning av kadmiumnivåer rekommenderas för personer med yrkesmässig exponering, t.ex. de som arbetar med metallsmältning, batteritillverkning eller svetsning. Invånare i områden med hög industriförorening eller de som äter kost som innehåller mycket kadmiumrika livsmedel (som vissa skaldjur och inälvsmat) kan också ha nytta av detta. Rökare är en annan riskgrupp, eftersom tobak innehåller kadmium.

• Andningsproblem, t.ex. hosta och andfåddhet
• Njurskador och tillhörande symtom (t.ex. minskad urinproduktion)
• Bensmärta och benskörhet
• Mag- och tarmbesvär, t.ex. illamående och kräkningar
• Nedsatt immunförsvar
• Muskelsmärta och muskelsvaghet

Kadmiumexponering sker främst genom yrkesmässiga miljöer där kadmiumhaltiga material används. Miljöexponering kan uppstå genom förorenad jord och vatten i närheten av industriområden. Kosten är en annan källa, eftersom vissa växter och fisk- och skaldjur ackumulerar kadmium. Tobaksrökning ökar exponeringen avsevärt på grund av kadmium i tobaksblad.

Att minska kadmiumexponeringen är det första steget i avgiftningen. Detta inkluderar att använda lämpliga säkerhetsåtgärder i arbetsmiljön och undvika tobaksprodukter. En balanserad kost kan bidra till att minska absorptionen av kadmium. I fall av allvarlig förgiftning kan kelatbehandling under övervakning vara nödvändig. Det kan också vara bra att säkerställa ett tillräckligt intag av mineraler som zink, som konkurrerar med kadmium om absorptionen. Kroppens naturliga eliminering av kadmium är långsam, så det är viktigt med kontinuerlig övervakning och hälsostöd.