Vattenmetaller avser olika metalliska element som kan förekomma i vatten, antingen lösta eller som suspenderade partiklar. Vanliga exempel är järn, koppar, bly, arsenik och kvicksilver. Dessa metaller kan härröra från naturliga källor, som jord- och bergsformationer, eller från mänskliga aktiviteter, som industriutsläpp, rörsystem och jordbruksavrinning....
Det är viktigt att testa för metaller i vatten på grund av deras potentiella hälsorisker och påverkan på vattenkvaliteten. Vissa metaller, som bly och kvicksilver, är giftiga även i låga koncentrationer och kan utgöra allvarliga hälsorisker. Andra, som järn och koppar, kan påverka vattnets smak och färg och orsaka missfärgning. Identifiering och hantering av metallkoncentrationer är avgörande för säker vattenkonsumtion.
Metaller i dricksvatten kan påverka vattnets smak, lukt och utseende avsevärt. Höga halter av järn kan t.ex. ge vattnet en metallisk smak och en rödbrun färg. Koppar kan ge en metallisk eller bitter smak och leda till blågröna fläckar. Dessa förändringar kan göra vattnet mindre aptitligt och signalera potentiella hälsorisker.
Att utsättas för höga halter av metaller i dricksvattnet kan leda till olika hälsoproblem. Bly kan orsaka neurologiska problem, särskilt hos barn, medan kvicksilver och arsenik kan leda till skador på njurar, mag-tarmkanalen och nervsystemet. Kronisk exponering för höga metallnivåer kan öka risken för cancer och andra allvarliga hälsoproblem.
Vanliga orsaker till metallobalans i vatten är korrosion i hushållens rörsystem, urlakning från naturliga mineralfyndigheter, utsläpp av industriavfall och avrinning från jordbruket. Äldre rör och armaturer, särskilt de som innehåller bly, är betydande bidragsgivare till metallföroreningar i hushållsvattenförsörjningen.